BMI-tabell: Normalvikt för kvinnor och män

BMI (Body Mass Index) är ett mått som används för att bedöma om en persons kroppsvikt är i proportion till längden. Det beräknas genom att dividera vikten i kilogram med längden i meter i kvadrat: BMI = vikt (kg) / längd (m)².

BMI utvecklades av den belgiske matematikern Adolphe Quetelet på 1830-talet och har sedan dess blivit det internationella standardmåttet för att klassificera kroppsvikt på befolkningsnivå. Världshälsoorganisationen (WHO) använder BMI för sina globala riktlinjer.

En person som är 175 cm lång och väger 75 kg har ett BMI på 24,5 (75 / 1,75² = 24,49), vilket faller inom intervallet för normalvikt. Måttet är enkelt att beräkna och ger en snabb översikt, men har också begränsningar som vi går igenom längre ner.

WHO har fastställt internationella gränsvärden för BMI som gäller vuxna över 18 år. Dessa kategorier används av sjukvården i Sverige och internationellt för att identifiera hälsorisker kopplade till kroppsvikt.

Tabellen nedan visar de officiella kategorierna enligt WHO. Observera att gränsvärdena är desamma för både kvinnor och män, även om det finns biologiska skillnader som kan påverka tolkningen.

Även om WHO:s BMI-gränsvärden är desamma för båda könen finns det viktiga biologiska skillnader som påverkar hur BMI bör tolkas.

Kroppssammansättning: Kvinnor har i genomsnitt en högre andel kroppsfett än män vid samma BMI. En kvinna med BMI 25 har typiskt 30–35 % kroppsfett, medan en man med samma BMI har cirka 20–25 %. Detta beror på hormonella och biologiska skillnader.

Muskelmassa: Män har generellt mer muskelmassa än kvinnor. Eftersom muskler väger mer än fett kan en man med högt BMI ha en relativt låg fettprocent. Detta är särskilt relevant för fysiskt aktiva män och tränade individer.

Fettfördelning: Män tenderar att lagra fett runt buken (bukfetma, äppelform), medan kvinnor oftare lagrar fett kring höfter och lår (päronform). Bukfetma är kopplat till högre risk för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och metabolt syndrom. Därför rekommenderas att komplettera BMI med midjemått: under 80 cm för kvinnor och under 94 cm för män.

BMI är ett användbart screeningverktyg, men det har flera begränsningar som är viktiga att känna till. Det är inte ett diagnostiskt verktyg i sig utan ska ses som en utgångspunkt.

Skiljer inte fett från muskler: En vältränad person med mycket muskelmassa kan få ett högt BMI utan att vara överviktig. Professionella idrottare klassificeras ofta som överviktiga enligt BMI trots utmärkt hälsa.

Ålder: Äldre personer förlorar muskelmassa och benätheten minskar med åren. Ett BMI som är normalvikt för en 30-åring kan dölja övervikt hos en 70-åring. För äldre rekommenderas ibland ett BMI-intervall på 23–30 som önskvärt.

Etniska variationer: WHO:s gränsvärden utvecklades primärt för europeiska populationer. För personer med östasiatiskt ursprung rekommenderas lägre gränsvärden (övervikt från BMI 23), då hälsorisker uppstår vid lägre BMI-nivåer.

Barn och ungdomar: För barn används iso-BMI (BMI-för-ålder) istället för WHO:s standardtabell. Tillväxtkurvor från barnhälsovården (BHV) är mer lämpliga att följa för barn under 18 år.

Ditt BMI är ett av flera mått som kan indikera om du behöver söka medicinsk rådgivning. Vårdguiden 1177 rekommenderar att du kontaktar din vårdcentral om något av följande gäller:

Sök vård om:

• Ditt BMI är under 18,5 och du har svårt att gå upp i vikt trots försök.
• Ditt BMI är över 30, särskilt i kombination med högt blodtryck, högt blodsocker eller höga kolesterolvärden.
• Du har ett midjemått över 88 cm (kvinnor) eller 102 cm (män).
• Du upplever viktnedgång utan förklaring.

Du kan kontakta 1177 Vårdguiden på telefon eller besöka 1177.se för att få rådgivning dygnet runt. Många vårdcentraler erbjuder också hälsokontroller där BMI, blodtryck och blodfetter mäts.

Kom ihåg att BMI bara är en pusselbit i helheten. Faktorer som fysisk aktivitet, kost, sömn, stress och ärftlighet spelar minst lika stor roll för din hälsa. En läkare kan göra en mer komplett bedömning av ditt hälsotillstånd.